Nu lyfts ökad fysisk aktivitet fram som ett behandlingsalternativ vid mag-tarmsjukdomen IBS. Forskning vid Sahlgrenska akademin visar på förbättringar av både tarmfunktion och självkänsla för patienter som ökar sin träningsvolym.
– Ökad fysisk aktivitet är associerad med en förbättring av mag-tarmsymptom och på lång sikt även med förbättringar av andra symptom vid IBS, konstaterar Elisabet Johannesson, fysioterapeut, disputerad inom invärtesmedicin.
IBS (Irritable bowel syndrome) är en vanlig funktionell mag-tarmsjukdom som kännetecknas av smärta eller obehag i magen och störda avföringsvanor. Symptomen är ofta påtagligt besvärande för patienterna och begränsar både deras vardag och livskvalitet.
Läkemedels- och andra behandlingar riktar sig främst mot att minska symptomen. Tillgången till effektiva behandlingar utan läkemedel är dock begränsad, beroende på kostnader och lokal kompetens. Det har även gällt hur IBS påverkas av ökad fysisk aktivitet.
I arbetet med sin avhandling har Elisabet Johannesson följt en grupp om 102 IBS-patienter, 81 kvinnor och 21 män, som fick individuell rådgivning om hur de kunde börja röra sig mer. Målet var 20-60 minuter måttlig till hård konditionsfrämjande aktivitet tre till fem gånger i veckan.
I vissa fall handlade det om att börja träna, exempelvis cykla, gympa eller promenera, medan andra som redan var igång fick råd om utökad träning. Efter tolv veckor hade drygt fyra av tio som ökat sin fysiska aktivitet uppnått kliniskt signifikanta förbättringar av sina IBS-symptom.
Via fortsatta tester, frågeformulär och djupintervjuer studerades också långtidseffekterna, i snitt drygt fem år efter att första studien inletts, och den utökade fysiska aktiviteten visade sig ha gett effekter på flera plan.
Generellt är IBS-patienter begränsade i sina aktiviteter, men med ökad fysisk aktivitet upplevde många av dem stabilare tarmfunktion, bättre kontroll och möjlighet att påverka sin situation. Det gällde även personer med diarrédominerad IBS, trots att tidigare studier visat att fysisk aktivitet ökar tarmmotoriken.
Elisabet Johannesson betonar vikten av att ta hänsyn till patientens erfarenheter och upplevelser när man ger råd om fysisk aktivitet vid IBS. Träningens former och omfattning ska utgå från individens symptom och intressen.
– Att prioritera och avsätta tid för sitt eget välbefinnande och sin egen fysiska hälsa kan ge ökat självförtroende genom en förbättrad självbild, men det gäller att träningen är utformad så att patienten klarar av den, säger hon.
Titel: Irritable bowel syndrome and physical activity
Kontakt: Elisabet Johannesson