Redan vid mycket lätt ökad vikt, under gränsen till övervikt, ökar risken för den ovanliga hjärtmuskelsjukdomen kardiomyopati. Det framgår av en studie som omfattar drygt 1,6 miljoner värnpliktiga män i Sverige, som följts från mönstring och ett par-tre decennier därefter.
Studien, publicerad i tidskriften Circulation, bygger på uppgifter om vikt och längd som registrerats vid mönstring för 1.668.893 män i Sverige under perioden 1969-2005. Uppgifterna kopplades sedan till andra register för uppgifter om vård för eller död i kardiomyopati. Som längst följdes männen under 46 års tid.
I studien identifierades 4.477 fall av kardiomyopati, som kan leda till hjärtsvikt, allvarlig rytmrubbning och plötslig hjärtdöd. Andelen diagnostiserade var alltså ett par-tre promille, snittåldern vid diagnos var 45 år och utfallet följde ett tydligt mönster.
Magra män (BMI under 20) hade mycket låg risk för kardiomyopati, men redan bland dem med vikt i övre normalområdet (BMI 22,5-25) var risken fördubblad jämfört med de smala. Risken ökade sedan starkt med stigande kroppsvikt och var mycket kraftigt förhöjd vid svår övervikt och fetma.
– Anledningen till att vi kom att intressera oss för det här var att vi såg i en annan studie som utgick från patientregistret att förekomsten av denna relativt ovanliga orsak till hjärtsvikt fördubblades under perioden 1987 till 2006, säger Annika Rosengren, en av författarna till studien, kardiolog och professor i medicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
– Fetma, särskilt svår fetma, har ju ökat påtagligt sedan 80-talet, och vi ville se om det fanns en koppling mellan svår fetma i unga år och senare utveckling av kardiomyopati. Detta skulle ju i så fall kunna förklara den ökning som vi sett, fortsätter hon.
Det var vid så kallad dilaterad kardiomyopati, den vanligaste formen, som sambanden med fetma var som tydligast. Vid BMI 35 eller högre ökade risken åtta gånger. Vid denna form blir hjärtmuskeln försvagad med försämrad pumpfunktion. Kända orsaker är exempelvis vissa mediciner som används vid cancer, och vid missbruk av alkohol eller droger, men oftast kan ingen specifik orsak identifieras.
Vid en annan form, hypertrof kardiomyopati, finns ofta ärftlighet och vid denna form blir hjärtmuskeln förtjockad och styv, vilket kan ha effekt på hjärtats förmåga att fylla sig med blod. Även för hypertrof kardiomyopati såg man en koppling till fetma men inte lika stark som för dilaterad kardiomyopati. Oavsett typ påverkar kardiomyopati hjärtats funktion och kan orsaka hjärtsvikt, med andfåddhet och svullnad i kroppen som viktigaste symptom.
Även om den aktuella studien påvisar stark koppling mellan kardiomyopati och fetma så var de flesta drabbade normalviktiga, helt enkelt för att de var flest. Endast två procent hade BMI 30 eller mer när de mönstrade. Slutsatserna gäller män, inte kvinnor. Registret innehåller bara cirka 10.000 kvinnor, vilket är för få för att kunna dra slutsatser om en så ovanlig sjukdom.