Personer med medfödda hjärtfel löper upp till 85 gånger ökad risk för att drabbas av förmaksflimmer i vuxen ålder. Forskarna bakom en studie, publicerad i tidskriften Circulation, förespråkar nu tätare kontroller av de mest utsatta grupperna.
– Vi måste identifiera dem som har mest ökad risk för komplikationer. I dag är de unga vuxna och vi vet inte vad som händer när de kommer upp i 50- eller 60-årsåldern, säger Zacharias Mandalenakis, forskare inom kardiologi vid Sahlgrenska akademin och överläkare på universitetssjukhuset.
Genom att samköra data från patientregistret, dödsorsaksregistret och totalbefolkningsregistret har forskarna identifierat 21 982 personer med medfött hjärtfel, födda 1970-1993. I studien ingår också 219 816 köns-, ålders- och länsmatchade kontrollpersoner.
De är alla födda under en period av stora framsteg inom vården med tidiga diagnoser och insatser, hjärtoperationer redan på nyfödda, vid behov upprepad kirurgi, och så vidare. En patientgrupp under lupp, men med frågetecken inför framtiden.
– De överlever och klarar sig ganska bra men utvecklar tyvärr andra hjärtproblem som exempelvis förmaksflimmer och hjärtsvikt. Det är en utmaning för oss att upptäcka tidigt och göra förebyggande insatser, säger Zacharias Mandalenakis.
Gruppen med mest komplexa medfödda hjärtfel visade sig ha högst relativ risk för förmaksflimmer, 85 gånger högre än kontrollpersonerna. En av tolv i den här gruppen utvecklade förmaksflimmer och av dem fick en av tio hjärtsvikt.
När alla svårighetsgrader av medfödda hjärtfel räknades ihop var risken för förmaksflimmer 22 gånger högre än hos kontrollerna. Med medfött hjärtfel, och förmaksflimmer, var risken för hjärtsvikt elva gånger högre än hos personer med medfödda hjärtfel men utan förmaksflimmer.
Fyra av tio med medfödda hjärtfel hade genomgått minst en operation. Gruppen opererade hade nästan fyrfaldigt ökad risk för att utveckla förmaksflimmer jämfört med dem med medfödda hjärtfel som inte opererats. Allra högst var risken hos dem med så kallad förmaksseptumdefekt (ASD), av många betraktat som ett mindre allvarligt hjärtfel.
– Tidigare har vi gått på klinisk praxis men med den här studien har vi hittat subgrupper som vi måste vara extra uppmärksamma på, och kanske ge blodförtunning eller antiarytmika, läkemedel som reglerar hjärtfrekvensen, så att de inte drabbas av hjärtsvikt, stroke eller för tidig död, säger Zacharias Mandalenakis.
Som kliniskt verksam vid universitetssjukhusets så kallade GUCH-enhet, med riksvård inom området medfödda hjärtfel, kan han vittna om den beredskap många patienter har.
– De försöker träna mycket och hålla sig friska i övrigt. Vi har bra kontakt med våra patienter. Så fort det händer något, att de får andfåddhet eller hjärtklappning, så söker de hjälp direkt, konstaterar han.
Titel: Atrial Fibrillation Burden in Young Patients with Congenital Heart Disease