Synen på att föda vaginalt efter att tidigare ha fått barn genom kejsarsnitt skiljer sig stort inom vården och hos dess professioner i olika länder, visar en europeisk studie. De berörda kvinnorna tänker dock ganska lika, oavsett land.
Globalt ökar andelen kejsarsnitt men det är stora skillnader mellan länderna, från någon enstaka procent till över hälften av förlossningarna. Inom OECD tillhör Sverige med 17,3 procent de länder som har låg andel kejsarsnitt.
Länder med hög kejsarsnittsnivå har också lägre andel vaginala förlossningar hos kvinnor med tidigare kejsarsnitt, det som betecknas VBAC (vaginal birth after C-section), medan länder med låg andel kejsarsnitt har högre andel VBAC.
I en studie har sex europeiska länder – Finland, Irland, Italien, Nederländerna, Sverige och Tyskland – studerats med fokus på att undersöka VBAC-kulturen. Studien, som publiceras i tidskriften Women and Birth, baseras på intervjuer med 115 professionella och 73 kvinnor.
Resultaten visar att kulturen hos vårdorganisation och vårdprofessionella varierar stort mellan länder med hög och låg andel VBAC.
I länderna med hög andel VBAC (Finland, Nederländerna och Sverige) är vaginal förlossning ett förstahandsalternativ, något som ingår i vanlig vård, och där det slutgiltiga beslutet tas av läkare. Dessa länder har en homogen kultur för VBAC, både inom vården och hos de professionella och kvinnorna.
I länderna med låg andel VBAC (Irland, Italien och Tyskland) ses vaginal förlossning som något speciellt och ett val som kvinnan gör. Kulturen är heterogen, både för och emot VBAC, och såväl professionella som kvinnor behöver engagera sig för att komma till rätt sjukhus och professionell om kvinnan önskar en VBAC.
Ingela Lundgren, professor i reproduktiv och perinatal hälsa vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, är förstaförfattare bakom studien, som baseras på EU-projektet OptiBIRTH. Syftet med projektet har varit att öka andelen vaginala förlossningar för kvinnor med ett tidigare kejsarsnitt. Att vaginal förlossning är säkraste alternativet för de flesta kvinnor är ett känt faktum.
– För att öka andelen vaginala förlossningar behövs förändringar i huvudsak på organisatorisk och professionell nivå. Alla måste anamma en kultur som är för VBAC, och där kan Sverige, Nederländerna och Finland ses som goda exempel, konstaterar hon.
– Kvinnorna i alla de länder som deltog uttryckte samma behov av stöd under graviditet; Att följas upp tidigt efter första kejsarsnittet, att kunna lämna första förlossningen bakom sig, att få stöd i beslutsprocessen om förlossningssätt, att möta en kultur som stödjer vaginal förlossning, att möta trygga och stödjande professionella under förlossningen och att överenskommelser som beslutas under graviditeten följs under förlossningen, säger Ingela Lundgren.
– I länder med låg andel VBAC har kvinnan ett val som uppskattades av kvinnorna men svårigheten låg i att de mest fick information om riskerna med vaginal förlossning. I länderna med hög andel var kvinnorna med i beslutsprocessen om förlossningssätt och uppskattade att det slutgiltiga beslutet togs av expertis, fortsätter hon.
Projektet OptiBIRTH har koordinerats av professor Cecily Begley vid Trinity College Dublin, Irland, som nyligen avslutat en gästprofessur vid Göteborgs universitet:
– Denna studie visar tydligt hur skillnader i andelen VBAC i huvudsak beror på professionellas olika syn på ämnet. Det kan inte vara rätt att kvinnornas vård beror på vilken professionell hon möter och inte på bästa evidens. Länder med låg andel VBAC behöver se över sin praktik och sträva efter att öka andelen för att förbättra vården under graviditet och förlossning, säger hon.