Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Information om helkroppsdonation

Bakgrund

I Sverige sker årligen omkring åttio helkroppsdonationer för att främja medicinsk undervisning och forskning. Mottagare är de anatomiska undervisningsavdelningarna vid universiteten i Umeå, Uppsala, Linköping och Göteborg samt vid Karolinska Institutet i Stockholm. För närvarande förekommer inte denna verksamhet vid universiteten i Örebro och Lund. I ett internationellt perspektiv har Sverige en mycket låg donationsfrekvens, som inte alls svarar upp mot de egentliga behoven. En närliggande jämförelse: i Köpenhamn mottar anatomiska institutionen c:a 300 kroppsdonationer per år med ett upptagningsområde av omkring 3 miljoner invånare. Denna informationstext är ett led i strävan att långsiktigt öka mängden donationer.

Nyttan av helkroppsdonationer

Observera att svensk lag inte tillåter att man gör något som helst ingrepp på avliden i studiesyfte eller som experiment. Obduktion för att fastställa dödsorsak eller söka spår av brottslig gärning är alltså undantag från grundregeln. Dessutom får ingrepp göras på avliden som skriftligen donerat sin kropp till universitetsenhet där undervisning i anatomi bedrivs.

De flesta donerade kropparna kommer till användning vid undervisningen i anatomi för läkarstudenter och i något mindre omfattning för blivande tandläkare, fysioterapeuter och i enstaka fall för andra vårdyrken. Förhållandet mellan de stora studentkullarna och den begränsade tillgången till donatorskroppar är ogynnsamt. Utbildningarna får ofta ta till nödlösningar för att ge studenterna ett rimligt utbyte av de tillgängliga kropparna.

Ett andra viktigt område för användning av donerade kroppar borde vara anatomisk träning och förkovran för specialister på avancerad nivå, främst inom de kirurgiska disciplinerna. På grund av donatorsbristen är dessa ambitioner mycket småskaliga vid svenska lärosäten trots att det finns ett uttalat behov av sådan utbildningsverksamhet. Tveklöst skulle detta kunna bidra till ökad patientsäkerhet vid "riktiga" operationer. I USA måste i vissa fall en läkare visa sin kompetens att genomföra typ-operationer på donerade kroppar, detta för att uppnå specialistbehörighet.

Ett tredje användningsområde kan rubriceras forskning och utveckling. Här kan det röra sig om att utveckla nya operationsmetoder, utvärdera hantering av "reservdelar" mm, där motsvarande tester på försöksdjur är otillräckliga. Även fördjupad analys av enskilda organ i relation till sjukdoms- eller åldrandeprocesser kan komma ifråga.

Sammantaget erbjuder helkroppsdonationer en ovärderlig resurs med unika kvaliteter för utbildning och utveckling.

Trots att denna verksamhet kan tyckas ålderdomlig har den fortfarande en central nyttofunktion. Sofistikerade datorsimuleringar eller högteknologiska bildtekniker kan inte ersätta de mervärden som hanteringen av "äkta material" medger. Dessa studier ger också en viktig information om skillnader mellan individer, åldrar och kön. Det ska också betonas att anatomikursen för flertalet studenter på tidig utbildningsnivå innebär deras första möte med en avliden. Detta faktum leder naturligt till djupgripande diskussioner och riktade utbildningsmoment om de medicinska verksamheternas etik och professionalitet.

Till sidans start

Vem donerar sig?

En första utgångspunkt är förstås att en blivande donator djupt och utan reservationer kommit fram till att hon/han vill att en kroppsdonation ska fullföljas. Detta uttrycks ofta som att "jag vill komma till nytta för läkarvetenskapen". Ett andra viktigt förhållningssätt blir ju att den egna döda kroppen ses som ett föremål, som kan fritt hanteras vid den anatomiska avdelningen. Donator måste alltså vara fri från förbehåll av religiös eller existentiell natur rörande vad man vanligtvis kan eller får göra med en avliden. För den, som donerar sig, blir detta avslut attraktivt och mera meningsfyllt än att undanskaffas så snart som möjligt. Denna inställning måste givetvis bemötas med en seriös etisk kod hos den mottagande avdelningen och dess aktörer i vid bemärkelse. Donator har gett ett förtroende, som förpliktigar i mottagarledet.

Även om det är ett personligt beslut att ingå avtal om helkroppsdonation vore det mycket olyckligt om detta skedde utan att ha informerat anhöriga. Möjligheten att det efter en donators dödsfall skulle uppstå någon slags strid om rätten till den avlidna kroppen är ju helt otänkbar. I donationsfor-muläret ingår därför också ett intygande att saken diskuterats med anför-vanter och att dessa inte invänder mot donationen.

Sammanfattning – en donator vill själv donera sig, samtycker till att den döda kroppen hanteras, och är i samförstånd med anhöriga.

Hur går kroppsdonation till?

Ett avtal – se Donationsformulär – måste ingås av donator själv med den mottagande anatomiska avdelningen . Formuläret, med donators bevittnade namnteckning, ifylls i två likalydande exemplar och sänds till den anatomiska avdelningen. Där sker en bedömning om donationen kan tas emot, och om de önskemål och förbehåll, som donator uttryckt, är möjliga att uppfylla. Formulären undertecknas i så fall snarast av ansvarig donationshandläggare eller avdelningens chef. Ett exemplar av donationsformuläret arkiveras vid den anatomiska avdelningen och ett returneras till donatorn. Först därmed är den tilltänkta donationen giltig. Donator bör se till att avtalet förvaras på ett känt ställe för anförvanter och även att relevanta sjukvårdande instanser får kännedom om donatorns beslut.

Ett donationsformulär är en ganska komplicerad handling där bland annat önskemål om begravningsform och kontaktpersoner vid/efter dödsfallet preciseras. Det är viktigt att formuläret blir ifyllt så noggrant som möjligt och att donator underrättar anatomiavdelningen om behov av ändringar uppkommer.

Det tar ofta lång tid mellan donationsavtalet och att donator avlider. Ibland innebär detta att t ex anhöriguppgifter i formulären är inaktuella. Vid Göteborgs universitet har det därför tillämpats en praxis att donator ska vara över 50 år när avtalet tecknas. Det förekommer avsteg från denna regel, exempelvis när donator själv vet om att hon/han har en begränsad tid kvar i livet på grund av fysisk sjukdom.

Viktigt: donator kan när som helst och utan motivation bryta avtalet. Ur anatomiavdelningens synvinkel är det tacksamt om den nås av ett meddelande (brev, e-post, telefon) om detta ändrade beslut.

Till sidans start

Vad händer när en donator avlidit?

Inledningsvis ska den döda kroppen hanteras som vid ett "vanligt" dödsfall, dvs överföras till ett bårhus för förvaring i kyla. Snarast möjligt ska kontaktperson på den anatomiska avdelningen få besked om dödsfallet. Det kan vara anhörig eller sjukvårdspersonal som gör detta.

Omedelbart kontrolleras om donation kan fullföljas:
- kan ansvarig läkare utfärda dödsattest/Intyg om dödsorsak eller måste obduktion genomföras (obduktion omöjliggör donation)?
- finns det andra medicinska skäl till att donation är olämplig/omöjlig, t ex att donator avlidit i smittsam sjukdom eller är bärare av smittsam sjukdom? Dödsfall till följd av grovt yttre våld och nyss genomgångna större kirurgiska ingrepp ger också hinder.
- i enstaka fall har donator avlidit i enskildhet varvid kroppen kan ha legat oupptäckt i flera dagar. Vid sådana olyckliga omständigheter kan donation inte fullföljas.
- är anhöriga fortfarande införstådda med donation, eller motsätter man sig detta nu när man står inför faktum? Om anförvanterna inte vill gå vidare med donationen, trots att man är medvetna om att man i så fall går emot donatorns vilja, avbryts donationen.

Framkommer det att hinder råder mot att donationen fullföljs ska döds-fallet hanteras "på vanligt sätt" och universitetets åtaganden inklusive kostnadstäckning för begravningskostnader mm bortfaller.
Om dialogen ovan ger klartecken för fortsatt donationsförfarande inleder donationsansvarig ett samarbete med lokal begravningsentreprenör. Oftast utser de anhöriga vilken entreprenör som ska ges uppdraget. Första åtgärd blir transport av den avlidna kroppen till den anatomiska avdelningen. I bästa fall kan detta ske inom 24 tim efter dödsfallet men ofta blir det vissa förseningar. Förutsatt att kroppen tidigt hamnat i kylförvaring kan dröjsmål upp till en vecka tillåtas.

Snarast genomförs en balsamering av kroppen. Olika metoder finns men gemensamt är att en större mängd (15-20 lit) konserverande vätska tillförs kroppen via blodkärlen. En god balsamering medger att kroppen sedan kan förvaras utan att förändras under lång tid. Beroende på teknikval tar en balsameringsprocedur från c:a en vecka till flera månader att genomföra. Det är förekommer önskemål att anordna en begravningsceremoni inom några veckor från ett dödsfall även vid donationsärenden. Det rekommenderas att anhöriga i samråd med begravningsbyrån i så fall genomför denna akt med tom kista.I vissa fall bevaras kroppen i stället genom nedfrysning.

Efter hand kommer de lagrade kropparna till användning vid olika kurser i anatomi, vid förkovran av specialister eller inom utvecklings- och forskningsarbete. En ansenlig tid – ofta 1 à 2 år - kan förlöpa mellan dödsdatum och avslutat nyttjande av en donatorskropp.
Slutligen ska kvarlevorna överföras till kremering varefter askan överlämnas till anhöriga för slutlig ceremoni (urn-nedsättning, askans spridande etc) enligt donators önskemål. Även dessa moment hanteras av begravningsentreprenör.

Till sidans start

Ekonomiska aspekter

En helkroppsdonation är en ideell handling. Det ges ingen kontant ersättning under donators livstid. En fullföljd helkroppsdonation innebär däremot att dödsboet avlyfts ansenliga kostnader.

Universitetets ekonomiska åtaganden omfattar:
- transportkostnader för den avlidna kroppen till/från anatomiav-delningen.
- arvodeskostnader till begravningsentreprenör
- materielkostnader för en "enkel men värdig begravning"; enklaste kista, enkel ask-urna etc.
- kostnader för kremering och slutlig deponering av aska/kvarlevor

I det fall donator tecknat en begravningsförsäkring ska denna i första hand täcka kostnaderna medan universitetet svarar för överskjutande belopp. Det står anhöriga fritt att tillskjuta medel för att exempelvis ha en kista av mera påkostat slag. Kostnader för minnesstund täcks inte av universitetet.

Konflikt mellan organdonation och helkroppsdonation?

En person som av ideella skäl vill donera sin kropp till undervisning, forskning och utveckling är sannolikt också positiv till organdonation för transplantation. Detta kan då ha uttryckts som en registrering i donationsregistret samtidigt som donationsavtal med anatomisk avdelning föreligger. Det finns därmed en liten möjlighet att en tilltänkt helkroppsdonator faktisk avlider under sådana speciella omständigheter (hjärndöd + vård i respirator) att det kan bli aktuellt att ta tillvara organ för transplantation. Grundinställningen från den medicinska professionen är då att den livräddande transplantationen ska ha företräde.


För tydlighets skull – det är inte tekniskt möjligt att först bli organdonator och sedan omhändertas som helkroppsdonator.

Till sidans start

Om donators anonymitet

I alla delar av en donationsprocess skyddas donators identitet strikt. Donationsavtal förvaras under hög säkerhet och tillgängliga för ett fåtal behöriga personer. Vid ankomsten till den anatomiska avdelningen byts de sedvanliga ID-remsorna på den avlidna kroppen mot neutrala koder eller löpnummer. All personal inklusive de studenter som kommer i kontakt med donatorer är skyldiga till sträng sekretess (tystnadsplikt) vilket inte bara handlar om identifiering av individ utan också om de fynd och iakttagelser som görs på donatorerna.

Vid avbildning av mindre eller större del av donatorskropp måste denna ske så att individuella karaktäristika (allt från anletsdrag till exempelvis tatueringar) ej inkluderas. Det finns i donationsformuläret också punkter där donator medger eventuell avbildning och meddelar gränser för hur dessa i så fall får hanteras och delas.

Att donator i alla avseenden är anonym vid hanteringen i den anatomiska avdelningen innebär också att det inte går att utkräva något slags protokoll över fynd och iakttagelser kring individens medicinska tillstånd.

Kontaktperson för Göteborgs universitet:
Magnus Braide, professor
Institutionen för biomedicin
Göteborgs universitet
Box 440
405 30 Göteborg

E-post: magnus.braide@anatcell.gu.se

Till sidans start

En övergångssituation

Fram till 2010 tog den anatomiska verksamheten vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, emot kroppsdonationer. Av olika skäl måste då donationsmottagandet avbrytas. De personer som fanns på vår donatorslista tillfrågades om de kunde acceptera att i stället anslutas som donator till Karolinska Institutet. Ett samarbetsavtal upprättade med Karolinska med innebörden att de såvitt möjligt försåg utbildningen i Göteborg med donatorskroppar.

Denna situation har i många stycken varit otillfredsställande med höga kostnader, inte minst beroende på omfattande transporter, och knapp tillgång till donatorer. Sedan 2010 har vi lyckats förändra de yttre förutsättningarna för donationshantering och från årsskiftet 2017/-18 räknar vi med att fullt ut kunna bedriva denna verksamhet i Göteborg igen. I målen ingår också en väsentlig vidgning av nyttjandet av helkroppsdonationer. Dels bör grundutbildningen av läkare m fl kunna dra nytta av flera donationer, dels planeras en ökad samverkan med de avancerade utbildningarna av läkare i specialisering.

Tills vidare kommer personer från sydvästra Sverige, som önskar bli donatorer, att dirigeras via Karolinska Institutet, men efterhand kommer donationsavtalen att överföras till Göteborgs universitet. Omställningen kommer att ske i öppet samråd med donatorerna.

Kontakt till donationsexpeditionen vid Karolinska Institutet är:
Johan Södergren, Inst f neurovetenskap, Karolinska Inst, Berzelius väg 3, 171 77 Stockholm, Tel 08-33 68 55. Epost: johan.sodergren@ki.se

Till sidans start

Kontaktinformation

Institutionen för biomedicin

Box 440, 405 30 Göteborg

Sidansvarig: Evelyn Vilkman|Sidan uppdaterades: 2017-03-10
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?