Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Kontaktformulär








 


OBS! Vill du ha svar, ange e-post eller telefonnummer!




Ny behandling mot benskörhet ger bättre skydd mot frakturer

Nyhet: 2017-09-12

En ny behandling mot benskörhet ger större förbättringar i bentäthet och effektivare skydd mot frakturer än nuvarande standardbehandling. Det framgår av en studie publicerad i The New England Journal of Medicine (NEJM). Studien är den första som jämför två osteoporosläkemedels effekt på fraktur.

– Med den nya behandlingen skulle vi kunna erbjuda betydligt bättre skydd mot frakturer och därmed kunna hjälpa många patienter med uttalad osteoporos, säger Mattias Lorentzon, medförfattare till studien, professor i geriatrik på institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Många patienter med uttalad benskörhet och hög frakturrisk kan ofta inte återfå sin ursprungliga skelettstyrka. De fortsätter att få frakturer även vid behandling enligt rådande standard med alendronat i tablettform varje vecka.

Alendronat ökar bentätheten genom att bromsa nedbrytning av skelettet och minskar därmed risken för fraktur med 20-50 procent. Många med osteoporos, inte minst äldre kvinnor, fortsätter dock att bryta sig, ibland bara genom fall från stående. Frakturerna leder till funktionsnedsättning och lidande, och vid höft- och kotfraktur ofta till för tidig död.

Lägre risk för fraktur

I den aktuella studien ingick 4.093 kvinnor, i genomsnitt 74 år gamla, med osteoporos och tidigare fraktur. De lottades till tolv månaders behandling med endera alendronat eller det nya läkemedlet romosozumab, en antikropp som blockerar ämnet sklerostin, som bromsar nybildning av ben. Behandling med romosozumab leder därmed till en snabb nybildning. Efter de första tolv månaderna fick alla patienter alendronat i tolv månader.

Risken för kotfraktur under studiens gång visade sig vara 48 procent lägre för de som fick romosozumab jämfört med gruppen som fick alendronat hela tiden. Andelen drabbade i de två grupperna var 6,2 respektive 11,9 procent.

Risken för klinisk fraktur, exempelvis fraktur på arm eller ben, var 27 procent lägre i gruppen som fick romosozumab. Här var andelen drabbade 9,7 respektive 13,0 procent i de olika grupperna.

Andelen biverkningar och allvarliga biverkningar var i stort sätt lika vanliga i båda behandlingsgrupperna. Man observerade dock att allvarliga kardiovaskulära händelser, som hjärtinfarkt eller stroke, inträffade hos 2,5 procent av patienterna som fick romosozumab, mot 1,9 procent i gruppen som fick alendronat under studiens första tolv månader.

Hjälp för högriskpatienter

Enligt Mattias Lorentzon behöver säkerhetsaspekterna med det nya läkemedlet studeras ytterligare. En tidigare och nästan dubbelt så stor studie har dock visat att romosozumab inte ger någon ökad risk för kardiovaskulära händelser jämfört med placebo.

– Med romosozumab i behandlingsarsenalen skulle vi kunna förhindra många frakturer hos högriskpatienterna, avslutar han.

Titel: Romosozumab Versus Alendronate and Fracture Risk in Women with Osteoporosis

Kontakt: Mattias Lorentzon

Porträttfoto: Elin Lindström Claessen

AV:

Sidansvarig: Pontus Sundén|Sidan uppdaterades: 2016-08-18
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?