Generna som styr graviditetslängd och sannolikheten för förtidsbörd har identifierats i en studie på totalt över 50.000 kvinnor. I en artikel i The New England Journal of Medicine (NEJM) beskrivs ett vetenskapligt genombrott som öppnar för bättre hälsa och överlevnad hos barn.
– Den viktigaste orsaken till att barn är sjuka och dör i världen i dag är att de föds för tidigt. Våra fynd gör att vi på sikt kan få bättre mediciner för att kunna förebygga förtidsbörd, eller sätta igång förlossningar, säger Bo Jacobsson, professor i obstetrik och gynekologi på institutionen för kliniska vetenskaper vid Sahlgrenska akademin.
Han är en av två seniora forskare bakom studien, kollegan Louis Muglia finns på University of Cincinnati, men det är avsevärt fler i världen som försökt knäcka just den här frågan.
– Vi är många forskargrupper som har försökt tidigare utan att hitta något. Det krävdes att vi kom upp i de här riktigt höga talen för att det skulle lyckas, säger Bo Jacobsson.
Studien bygger på genetiska data och uppgifter om graviditetens längd för 43.568 kvinnor, i huvudsak av europeiskt ursprung. Informationen har upplåtits åt forskarna av 23andMe, en av världens största aktörer inom DNA-tester för personligt bruk. Företagets tester baseras på inskickade salivprover. Deltagare som fött barn får även ange graviditetens längd.
Referensgruppen består av 8.643 kvinnor i Danmark, Finland och Norge. Uppgifterna om dem kommer från traditionella hälsoregister. Avgörande för studien har varit just kombinationen av en rejält stor grupp, och en registerbaserad grupp där resultatet kunnat replikeras.
Av studien framgår att det finns fyra gener med tydlig koppling till graviditetslängd; EBF1, EEFSEC, AGTR2 och WNT4. Vanligt förekommande varianter av de tre första generna visade sig också ha avgörande inflytande på sannolikheten för förtidsbörd, alltså förlossning före 37 fullgångna veckor.
Att generna har de här funktionerna har inte tidigare kunnat klargöras. Däremot har man vetat att de är med och styr livmoderns utveckling, näringstillförseln till fostret och kontroll av blodcirkulationen.
Varianter av ytterligare två gener, ADCY5 och RAP2C, kunde också associeras med graviditetslängd, vilket var tydligast i referensgruppen.
– Alla de här påverkar individuellt risken att föda för tidigt eller få en förlängd graviditet. Men det är inget fel på generna, det handlar om normalvarianter och inte mutationer, säger Bo Jacobsson.
En mänsklig förlossning kräver avsevärt mycket mer än födslar hos något annat däggdjur, eftersom kvinnans bäcken med knapp nöd släpper igenom ett fullgånget foster. Hos exempelvis schimpanshonan är passagen dubbelt så stort som ungen.
Att studera graviditeter med hjälp av djurmodeller har därför begräsningar. Samtidigt är kunskaperna om vad som har effekt på graviditetslängd av stor betydelse. Genetiken beräknas stå för mellan 30 och 40 procent av påverkan. Enligt Bo Jacobsson kan man inte utesluta att fostrets genetik spelar in, men det är ändå mammans som är avgörande.
– Våra fynd öppnar ett fönster mot bättre förståelse av hur mänsklig graviditetslängd styrs och varför en förlossning startar för tidigt. Det handlar inte så mycket om att förutsäga vem som ska få det ena eller det andra, nu gäller det att sätta igång med studier om hur det här exempelvis samverkar med olika miljöfaktorer. Både vi och Cincinnati har flera sådana på gång, säger Bo Jacobsson.
Titel: Genetic Associations with Gestational Duration and Spontaneous Preterm Birth