Det finns ett effektivt skydd mot höftfraktur för äldre vars skelett successivt bryts ned, som en bieffekt av kortisonbehandling. Får patienterna läkemedelssubstansen alendronat minskar risken för höftfraktur med 65 procent, visar en studie publicerad i The Journal of the American Medical Association.
– Att det är så få som får den skyddande behandlingen beror ofta på okunskap och bristande rutiner i sjukvården, säger Mattias Lorentzon, professor i geriatrik på institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Mölndal.
Höftfraktur drabbar i regel äldre och leder ofta till funktionsnedsättning, försämrad livskvalitet och för tidig död. Många över 80 år klarar inte kombinationen av omfattande kirurgi, orörlighet och lång sjukhusvistelse med risk för infektioner, blodpropp och förvirring.
Vid kortisonbehandling mot inflammatoriska tillstånd, exempelvis ledgångs- eller muskelreumatism, fördubblas risken för höftfraktur. Den aktuella studien visar dock att bara var fjärde kortisonpatient får behandling med alendronat mot benskörhet.
Studien har möjliggjorts genom samkörning av flera register; Senior Alert, patentregistret, läkemedelsregistret, dödsorsaksregistret och folkbokföringsregistret.
Utifrån ett underlag på över 400 000 äldre patienter gjordes ett urval av 1 802 personer som förskrivits alendronat efter insatt behandling med kortisonpreparatet prednisolon i tablettform. De hade tagit läkemedlet i minst tre månader, och en dos på minst fem milligram per dag.
Gruppen med matchade kontroller, också 1 802 personer, åt prednisolontabletter men hade inte fått skyddande behandling i form av alendronat.
Av dem som åt kortisontabletter, men inte fick skyddande behandling, hade 4,1 procent brutit höftbenet efter drygt 15 månader (1,3 år). I gruppen som också fick den skyddande substansen alendronat var motsvarande andel 1,5 procent. En kraftig riskreduktion, med 65 procent, som även omfattade andra frakturer.
– För en patient som fått skyddande behandling reduceras risken dramatiskt att få en ny fraktur, framför allt en ny höftfraktur som är det vi helst vill undvika, säger Kristian Axelsson, medförfattare och doktorand.
– I dagsläget är behandlingsgraden låg, men i och med den här studien hoppas vi fler prednisolonpatienter får frakturskyddande behandling, fortsätter han.
De flesta höftfrakturer inträffar hos äldre kvinnor. Snittåldern i studien var cirka 80 år och sju av tio patienter var kvinnor. Alendronatbehandlingen var inte förknippad med ökad risk för biverkningar, och för Mattias Lorentzon är konsekvenserna av studien givna.
– Det här är ett läkemedel som kostar cirka 200 kronor per person och år, i princip ingenting, eftersom det är generika utan kvarstående patent. Sannolikt kommer inget företag att satsa hundratals miljoner på en randomiserad studie för att undersöka om det skyddar mot höftfrakturer hos kortisonpatienter. Det kanske inte heller är så etiskt lämpligt eftersom det finns indirekta bevis på att det borde fungera, säger han.
– Det var därför vi ville titta på frågan i en stor retrospektiv observationsstudie. Våra data ger stöd för att det är effektivt också mot höftfraktur, en av de mest kostsamma åkommorna inom svensk sjukhusvård och något som många i den här åldern dör av. Kan man undvika det är väldigt mycket vunnet, avslutar han.
Läs artikeln i JAMA