Sambandet mellan upprepade skallskador vid kontaktidrott och alzheimer ifrågasätts i en studie från Sahlgrenska akademin. Studien visar att hockeyspelare som drabbats av flera svåra hjärnskakningar sannolikt har andra skador i hjärnan.
– Det verkar handla om två olika tillstånd och patologier, säger Pashtun Shahim, läkare och forskare inom neurovetenskap och fysiologi.
Han har träffat och undersökt de 28 idrottare som ingår i studien. Flertalet av dem är ishockeyspelare med bakgrund i svensk elithockey på dam- och herrsidan.
Samtliga hade drabbats av långvariga besvär efter upprepade hjärnskakningar. Bland annat led de av ljud- och ljuskänslighet, irritation, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter och minnesproblematik.
– Det finns en radda av besvär som du kan uppvisa och normalt försvinner problemen på några dagar eller veckor, men i den här gruppen hade de pågått i mer än tre månader, säger Pashtun Shahim.
Studien tyder på att hockeyspelarna har allmänt förändrad omsättning av ett protein som kallas amyloid prekursor-proteinet (APP), från vilket Alzheimer-relaterade beta-amyloider utsöndras i nervcellskopplingarna (synapserna).
Påverkan på amyloidproteinet skulle kunna tala för att det finns en synaptisk skada, även om det inte är helt klarlagt. Studien tyder också på att det finns ett inslag av inflammation med i bilden.
– Däremot talar resultaten inte för att det finns en plackpatologi av den typ som man ser vid exempelvis alzheimer, och det är väldigt viktigt, säger Pashtun Shahim.
Förändringarna gällde främst de hockeyspelare som hade haft sina hjärnskakningsbesvär riktigt länge, i mer än ett år, och inte kunnat återgå till spel. Övriga spelare uppvisade inte samma resultat. Inte heller de 19 friska individer som utgjorde kontrollgrupp.
Pashtun Shahim betonar att studien bygger på prover från levande människor och den vätska – likvor – som finns i hjärnans hålrum. Inte på obduktionsmaterial, som vid tidigare studier av exempelvis avlidna boxares hjärnor.
– Dessa fynd tyder på att det finns en koppling mellan långvariga besvär efter hjärnskakning och nervcellsskada, vilket man inte kunnat koppla eller påvisa tidigare, i alla fall i levande idrottare. Det här gör att vi kan följa upp personerna om fem eller tio år och se hur problemen utvecklas. Just nu finns det inga läkemedel mot besvären, man behandlar dem bara symptomatiskt, men det här skulle kunna vara ett steg på vägen mot att utveckla terapier i framtiden, säger Pashtun Shahim.
Länk till artikeln